Diskrimineringslagen är oförutsägbar. Det framstår allt tydligare. En man som vägrat att hälsa på och vägrat att se en möjligen blivande kvinnlig chef i ögonen, har tilldömts skadestånd för att den andra parten reagerat mot detta och anställt en annan sökande. Den svenska diskrimineringslagstiftningen förbjuder inte, att en enskild individ - i det här fallet en man - förolämpar en kvinna. Men när ett företag, en myndighet eller en institution reagerar mot detta, så blir det i rättsväsendet betraktat som diskriminering! Ett annat fall var antagningen till SLU - Lantbruksuniversitetet i Ultuna. Kvoteringen som var tänkt att gynna kvinnor för att dessa en gång var färre än manliga studenter, blev plötsligt till nackdel för begåvade kvinnliga sökande, då de nu befann sig i majoritet! Domstolen fann, att det var diskriminerande att kvotera in män till utbildningsplatserna framför kvinnor med bättre studieresultat. Nu var det plötsligt enligt lagen, diskriminerande att diskriminera kvinnor. Föräldrakvoteringen förutsätter också, att det inte finns fria individer. Den bygger också på det tokfeministiska perspektivet att alla män är förtryckare och att alla kvinnor är förtryckta. Vi ska alla inordnas i kollektiv, kvinnor och män. Att få göra fria val, eller att bedömas efter egna meriter och inte efter kön, etnisk tillhörighet eller religion et cetera, är någonting självklart i ett demokratiskt samhälle. I de sociala ingenjörernas förlovade land är detta emellertid ett okynnigt tilltag. Det är att ta sig friheter som - underförstått - inte ska tas.
Intressant.se Läs även andra bloggares åsikter om diskriminering, kvotering, feminism, demokrati,
0 kommentarer:
Skicka en kommentar