KULTURSKEPPET "ENPARTISTATEN"

I Svenska Dagbladets ledarblogg skriver Sanna Rayman om "Overklighetens folk i riksdagen". I fredags avskaffades de så kallade konstnärslönerna som garanterade vissa konstnärer livstids försörjning oavsett om de skapade eller inte. Det vill säga, de som redan fått denna ynnest kommer att få behålla den, men det blir alltså inga nya pristagare och de svenska skattebetalarnas roll som mecenater för konstnärer utan inspiration, kommer med tidsfaktorn att minska. I den föregående debatten äntrade ett antal rödgröna ledamöter talarstolen och kritiserade förslaget som om riket stod inför ett nära förestående sammanbrott. Kulturskymning, kulturfientlighet och nedmontering var några av de begrepp som användes och anfördes som argument mot avskaffandet. Ett litet antal konstnärer antas med andra ord utgöra det kulturbärande skiktet i Sverige. Det överväldigande antalet konstnärer som inte fått statlig livstidspension antas alltså inte utgöra en del av kulturlivet. Skillnaden består nog i att vissa preferenser bedöms vara mer kulturella än andra, eller vad sägs om Siv Holmas (V) präktiga självmål i debatten:

"Herr talman! Ibland verkar det som om en viktig drivkraft för att avveckla inkomstgarantin är att det har funnits människor med åsikter som man inte gillar. Jag tycker att det är ganska typiskt för alliansregeringspartierna."

Genom att anföra det argumentet, så sätter hon fingret på pudelns kärna. Hon säger med detta nämligen, att vänstern under decennier belönat konstnärer vars politiska åsikter de gillar, genom att ge dem konstnärslön! Det ligger naturligtvis ett visst propagandavärde i, att ha en kulturadel som i tid och otid offentligt vädrar sina vänstersympatier. I och med avskaffandet av konstnärslönen, så har ännu en svetsfog släppt i pansarskeppet "Enpartistaten".


Intressant.se Läs även andra bloggares åsikter om vänstern, Kultur, propaganda, hyckleri, enpartistat,